Kära alla föräldrar! Alla ni där ute som alla dagar startar, väcker, gullar, argumenterar, tjatar, funderar på om hot kan hjälpa, väljer mutor. Lovar, bannar, kånkar, hämtar, lyfter, kramar, snusar, pussar, tröstar, blåser, plåstrar, avleder, visar förståelse, sätter gränser, orkar inte sätta gränser, han blir ju helt galet arg! Gapskrattar på riktigt. Två kassar, vagn, telefonen, kopplet, hungern, måste tvätta idag, måste. Maten, locka, vill inte, vill annat, får glass först, datorhelvetet. Vill orka, vill partnern, vill en film, vill ringa mamma. Vill inte borsta tänder, borstar tänder, övertalar tonåringen att duscha. Hotar ändå också att stänga av telefonen, klapp på kind, när han somnat så söt. Tvätten, läxor glömde fråga, ringer mamma imorgon. Legobiten i hålfoten åker i soporna, så ont.
En bråkdel av allt ni alla dagar tar hand om. Ni kanske inte alls tänker på vad ett liv med några barn kräver av er. Jag träffar många föräldrar som tar kontakt och undrar om jag kan laga en galen fyraåring.
Louise Hallin
Leg. psykoterapeut och leg. barnmorska med specialistubildning i barn- och ungdomspsykiatri.
Foto: Privat
Jag har aldrig träffat en galen unge. Barn är reagenser på den värld de lever i, och om den välden känns orolig eller farlig så kommer reaktionerna. Om ni undrar vad era ungar håller på med så gå till närmaste spegel och fråga er själva: Vad håller jag på med i mitt liv just nu eftersom ungen är så besvärlig.
Vanligtvis dyker svaret upp direkt. Denna livsuppgift som ni har tagit på er och håller ut i dag ut och dag in i 26 år efter barnens födelse -först då är hjärnan slutmognad och kan göra realistiska riskbedömningar. Den kan ni tacka stödkraften biologin för, en aldrig sinande kraft.
När bebis är på väg börjar föräldrar att förbereda sig. Det är intuitivt biologi. När väl bebis är ute ökar alla dessa skyddsbeteenden. Vara nära, mata hela tiden skydda, värma kontrollera, värna. Ordet trötthet får ny innebörd. Törst, mat, skydd, kyla, hot. Barnen först. Utsatthet, mobbing, trakasserier, väcker ett starkt raseri i försvar av barnet.
Så ni hänger i där av ren instinkt tack o lov. Kollar dotterns mobil, sover-över-hos-bästisen-konceptet synas, regler o alkomätare, förmaningar, hämtar från fester och tackar gud att han ringde. Gaddar ihop er med andra föräldrar, hotar med Maria Ungdom och soc och ”du får aldrig några lån om du åker dit”!
Tacka biologin.
Ni kommer att sakna alltihop. Sakna de små varma kropparna i sängen, sparkar i ryggen, armarna runt halsen, första teckningen, att hon kom hem även om det är tre timmar för sent. Balettuppvisningen, fotbollen iskall söndagmorgon.
Föräldraskapet är ändlöst och ni orkar, ni måste och får massor.
Vad sägs om meningen med livet, inget under det.
