Jag betraktar det som sker. Ljuden är bekanta. Lukten likaså. Paret håller om varandra. Ett stön i slutet av en värk. Nu är det nära. Jag får en blick av pappan, jag bekräftar med en mjuk nick som betyder att allt är som det ska. Tyst går jag bort till larmknappen och trycker.
Krystfasen har börjat och då är det skönt att ha en barnmorska i rummet. Det går några minuter. Mamman frustar och svettas. Jag kikar ut genom dörren. Korridoren är tom. Jag ställer mig nära paret, bekräftar henne och stryker över ryggen. Plötsligt vill hon ner på golvet. Jag drar fram en madrass, hon ställer sig på alla fyra. Jag instruerar pappan att sitta bakom och långsamt stryka hennes rygg. Nära hennes ansikte säger jag lugnt: ”Du gör det här jättefint. Andas. Fint.”
Anna Bjelkefelt
Grundare Doulagruppen och Gravidresan online community
Foto: Åsa Ekman
Det är nu 20 minuter sen jag tryckte på larmknappen. En undersköterska kikar in och jag säger att mamman börjat krysta. Undersköterskan kilar i väg för att hämta barnmorskan. Mamman tittar på mig med flackande blick. ”Allt är som det ska” upprepar jag och hon försvinner in i sin bubbla igen. Jag väljer att inte säga ”de kommer snart” för jag vet inte om det är sant. Det viktigaste är att hon känner tillit till sig själv nu. Två krystvärkar senare föds barnet och landar mjukt i pappans händer. Precis då kommer barnmorskan in. Hon inger trygghet och värme och hjälper mamman att sätta sig bakåt och få upp barnet på bröstet. Allt väl.
Bristande resurser inom förlossningsvården leder till trauman
Jag heter Anna och jag är doula. Under de senaste sex åren har jag stöttat fler än 100 familjer på deras resa genom graviditet och födsel. Många av de gravida jag möter är traumatiserade från tidigare födsel då de upplevt ensamhet, utsatthet och rädsla. De har inte känt sig delaktiga i beslut och upplevt att saker gjorts mot deras vilja.
Sorgligt nog har kontinuerligt stöd under graviditet och födsel ersatts av viktkontroller, påskyndande mediciner, mer CTG-övervakning, fler vaginala undersökningar osv.
Framför allt är informationen kring sjukhusrutiner och rättigheter högst bristfällig. Många tror att man måste bli igångsatt, bli vaginalundersökt eller att man exempelvis inte får föda i vatten. Detta är något som på sikt hotar både folkhälsan på individuell nivå och samhället i stort.
Det är en mänsklig rättighet att ha stöd när man föder
Information inför födseln gällande ovanstående och stöd genom hela processen är vad som behövs för trygga och stärkande förlossningsupplevelser. Kvinnohälsa måste prioriteras högre politiskt, patientlagen måste implementeras inom förlossningsvården och barnmorskor måste ges möjlighet att vara hos de födande så mycket som familjerna önskar.
Kvinnor måste få föda med rätt stöd, med all sin kraft och gå stärkta ur sin förlossning oavsett hur och var den sker.
