När jag tar emot samtal i Minds Självmordslinje slår det mig ofta att vårt psykiska lidande ser ganska lika ut oavsett om vi är 15 eller 90 år. Våra mänskliga behov som meningsfullhet, engagemang, sociala relationer, att känna glädje och kunna bemästra livets olika svårigheter är i grund och botten de samma, även om psykiskt lidande tar sig lite olika uttryck.
Vi vet ganska väl vad som krävs för att minska det psykiska lidandet. Det som framför allt saknas för att få rätt resurser och strukturer på plats är politiker som prioriterar människors välbefinnande högre. Måttet på ett framgångsrikt samhälle borde vara att människor mår bra. Ekonomiska mått som BNP i all ära, men om vi inte tar människors välbefinnande i beaktande när politiken utformas är det lätt att prioritera fel. Vad är poängen med all vår välfärd om vi går runt och mår dåligt?
Flera av de stora samhällsutmaningar vi ser idag har sin lösning i förebyggande arbete mot psykisk ohälsa.
Vi vet att fattigdom och socioekonomiska förutsättningar spelar en stor roll när det gäller sårbarheten för psykisk ohälsa och självmord. Att inte känna oro för den egna försörjningen eller boendesituationen är centralt för det psykiska välbefinnandet.
Karin Schulz
Generalsekreterare, Mind.
Foto: Anna Simonsson
Vi vet att kvinnor i alla åldrar uppger en mycket större psykisk påfrestning än män, uppsöker mer vård för psykiska besvär, är sjukskrivna oftare med en psykiatrisk diagnos och gör långt fler självmordsförsök. Att vända den nedåtgående trenden när det gäller kvinnors psykiska hälsa är av central betydelse för hela samhället.
Vi vet att en fullgången skolgång är avgörande för ungdomars förutsättningar till psykiskt välbefinnande på sikt, samtidigt som ungdomsåren är en omvälvande tid. Därför bör vi förutom att rusta unga med kunskap om psykisk hälsa betydligt tidigare och mer systematiskt än idag identifiera barn och unga som mår dåligt eller far illa, och sätta in det stöd som behövs.
Vi vet att femton procent av de äldre vuxna får antidepressiva läkemedel, ofta utan en psykiatrisk diagnos. Det är en oroväckande trend om det anses normalt att vara nedstämd för att man närmar sig döden, eller att man behandlar ofrivillig ensamhet med psykofarmaka. Alla har rätt att må bra både fysiskt och psykiskt och rätt till en god vård för psykiska besvär och psykiatriska tillstånd, oavsett generation.
Ett medmänskligare samhälle med mindre mänskligt lidande bygger på trygghet, gemenskap och framtidstro. Nu när de psykiska besvären och hälsoklyftorna har vuxit under pandemin är det än mer angeläget att prioritera folkhälsan och människors välbefinnande.
Här vilar ett stort ansvar på de folkvalda, men för att minska och hantera det mänskliga lidandet behöver vi också allihop agera som medmänniskor. För att tillsammans skapa ett medmänskligare samhälle.
