– Jag är ett levande bevis för att allting är möjligt även utan syn, säger VM-medaljören i Goalball, föreläsaren och företagsgrundaren Fatmir Seremeti. Han bestämde sig tidigt för att vända motgångar till medgångar – även om resan från Rosengård ut i världen varit allt annat än given.
Fatmir kom till Sverige 1992 från ett krigsdrabbat Kosovo. Han drömde om att bli fotbollsproffs som ung pojke på Rosengård i Malmö. En dröm som slocknade när han tretton år gammal drabbas av glaukom, även känt som grön starr. Hans tidigare mål i livet försvann och diagnosen innebar en ny identitet. Hans föräldrar sa ”vi kommer att ta hand om dig resten av ditt liv”. Fatmir tappade föreningslivet och gick från en glad kille till en inåtvänd och ensam hemmasittare.
– Jag blev deprimerad och hamnade bildligt och bokstavligt talat i ett mörker. Det födde många frågor och funderingar, till exempel beroendet av andra människor och varför drabbades jag och inte mina syskon eller vänner. Jag kände ett enormt självförakt för de tankarna, men även skam och skuld.
Det finns inget botemedel
Allt Fatmir önskade var att få leva som vilken tonåring som helst. När han ser tillbaka på tiden önskar han att sjukvården varit tydligare från början och sagt ”Det finns inget botemedel mot glaukom.” Det hade underlättat för Fatmir och hans familj att snabbare komma till en acceptans. I stället för att leta efter behandlingar så hade han förmått sig att börja leva. Vändpunkten kom när en kvinna som arbetade på Specialpedagogiska institutet introducerar honom till olika parasporter bland annat goalball som är en bollsport för synskadade.
Jag har bestämt mig för att leva
Han åkte på ett prova-på träningsläger i Stockholm för ungdomar med synnedsättning. Där fick han vara som vilken tonåring som helst – prata om fester, tjejer och allt som det innebär att vara tonåring. Han kände en magisk tillhörighet utan att behöva prata om synnedsättning.
Parasporten Goalball fick mig att inse att allting är möjligt. Det är bara jag själv som begränsar mig.
Fatmir Seremeti
Under en resa tillbaka till Serbien kort därefter väljer Fatmir att han vill leva. Han säger att han kom till insikt om att livet kan te sig på olika sätt. Han valde att vara tacksam i stället för att sörja det han förlorat.
Mod och vikten av att våga
Sporten gav tillbaka Fatmir självför-troendet och självkänslan. Han blev snabbt bra inom goalball och räknas till en av landets främsta spelare. Han har tagit otaliga medaljer under åren med tre paralympics och ett VM-guld i Rio som största sportsliga bedrift. Att vinna gör saker med en, berättar Fatmir.
– På samma sätt var det när jag tog mod till mig i skolan och använde de hjälpmedel som fanns till exempel handkikaren eller datorn. Jag insåg att jag inte hade något problem med inlärningsförmågan. Jag kan prestera och jag kan åstadkomma något i livet.
Blind i hjärtat och hjärnan är betydligt värre än att vara blind i ögonen
Fatmir använder sig av Tiktok för att dela med sig av sitt liv som synskadad. Han vill göra skillnad på riktigt genom att bryta fördomar och förändra attityder i samhället gentemot personer med funktionsnedsättning.
– Samhället behöver inse att vi med funktionsnedsättning har exakt samma behov som alla andra. Vi måste skapa ett system som är inkluderande och där alla känner sig behövda. Sanningen är den att närmare femtio procent av de med funktionsnedsättning är arbetslösa. Dels för att vi inte kan söka vilka jobb som helst, dels för att man dragit in möjligheten till färdtjänst för många. Det försätter människor i passivitet utan chans till jobb- eller utbildningsmöjligheter. Det finns vinster att göra om det blir bättre för alla, avslutar Fatmir.
