Vi har inte talat klart om klimakteriet!

Det har nu gått drygt sex år sedan jag på allvar började försöka förstå vad hälsa och välbefinnande innebär för mig. Det tackar jag klimakteriet för.

Isamband med den första vallningen föll polletten ner. Under flera år hade min sömn försämrats, hjärtat rusat, håret tunnats ut, bilringen kring magen vuxit och träningen blivit jobbigare och segare. Den där vallningen startade ett sökande efter kunskap och lösningar.  

Från början handlade kunskaps-sökandet om att hitta metoder för bli av med symptomen så att jag skulle kunna fortsätta som inget var på gång. Min inställning handlade mycket om att inte låta kroppen bestämma.  

Nu har jag blivit klokare. Efter att ha gjort nästan 300 intervjuer i Klimakteriepodden och interagerat med kvinnor runt om i landet så vet jag att klimakteriet kan vara en period i livet som får bägaren att rinna över men också att det går att må bra. Men det går oftast inte av sig själv. Undersökningar visar att så mycket som ca 80% av alla kvinnor uppger att de har symptom som påverkar deras livskvalitet negativt.  

Har skett en positiv utveckling 

Det är helt klart så att det blivit lättare att tala om klimakteriet, hitta uppdaterad information och få adekvat vård. Det är också otroligt glädjande att se att arbetsplatser tar tag i frågan för att stödja och upplysa sin personal. Detta drivs bland annat av kostnaderna för sjukskrivningar där Försäkringskassans statistik tydligt visar att kvinnors skjuter i höjden mellan 45–60.  

Känner inte igen sig själv 

Men vi kvinnor står fortfarande ofta där fullständigt överrumplade eller oförstående till att man inte känner inte igen sig själv. Några vanliga symtom på att hormonomställningen startat är att man känner sig låg, har svängande humör, saknar energi och har svårt att hålla samma tempo som man är van vid och det här händer ofta flera år innan mensen upphört. Häri ligger utmaningen! Blotta tanken på att man är en infertil, gammal grå tant är så motbjudande att man hellre tänker depression, överarbetad eller vill ha en utredning för att se om man har någon diagnos. För mig var det faktiskt liten av en lättnad att förstå att jag var i klimakteriet. Jag kunde släppa oron för hjärtfel eller att jag var på väg att bli utbränd och fokusera på att lindra symptomen.  

Vi har definitivt inte talat klart om klimakteriet! Jag söker fler kvinnor som kliver fram och öppet berättar om utmaningar och delar lösningar som fungerar. Inte vid 55 eller 60 när den mest utmanande perioden passerat, utan mitt i brinnande hormonkaos. Det är väldigt kraftfullt att dela sin historia och bjussa på systerskap.