Skip to main content
Hem » nyheter » Stödet till synskadade måste förbättras
nyheter

Stödet till synskadade måste förbättras

När människor får frågan vilken som är den värsta sjukdom eller funktionsnedsättning de kan tänka sig att drabbas av, svarar många att förlora synen. Det beror förmodligen på att människor i grunden vill vara oberoende, och att man ser framför sig att den självständigheten skulle försvinna. Men det är långt ifrån hela bilden. Som gravt synskadad är det framför allt att på ett säkert sätt ta sig från A till B som blir svårt.

För den som har turen att vara född i Sverige har dock samhällets stöd, exempelvis rätten till färdtjänst, möjliggjort för synskadade att kunna leva integrerade i samhället. För kortare sträckor har vi med stöd av LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, kunnat få ledsagning för att göra saker som de flesta tycker är självklara. Som att kunna gå en promenad, ta en fika, gå till tandläkaren eller till gymmet.

Den här bilagan handlar om ögonhälsa. Ordet i sig förknippar nog många med att ta hand om sin syn, gå till optikern eller ögonläkaren, få rätt glasögon eller annan ögonvård vid behov. Men lika mycket handlar ögonhälsa om att samhället ska kompensera för bristen på den.

Niklas Mattsson
Ordförande, Synskadades Riksförbund.

För även om forskningen går framåt, vi kan idag både transplantera hornhinnor och ersätta en grumlig ögonlins med en konstgjord, så finns det synskador som vi inte kan bota. För den som drabbas måste samhället finnas där. Med bra rehabilitering, med rätt hjälpmedel, med verktyg och stödinsatser för att återta så mycket som möjligt av livet.

Tyvärr har utvecklingen länge gått åt fel håll, och möjligheten till hjälp och stöd för dig som synskadad varierar kraftigt beroende på var i Sverige du bor. I juni uppmanade riksdagen regeringen att utreda en ny lag om ledsagning för synskadade. För idag får alldeles för få den hjälpen. Detsamma gäller rätten till färdtjänst. Där behövs lagändringar, konstaterar myndigheten Trafikanalys. Men inget händer, vilket leder till isolering.

Ingen vet egentligen speciellt mycket om sitt öde här i livet. Bara för att du inte är synskadad sedan unga år betyder det inte att du inte kan bli det senare, sjukdomar och olyckor kan drabba vem som helst. Själv är jag ett exempel på att avsaknad av ögonhälsa inte behöver innebära ett fattigt liv. Jag har kunnat jobba, fått fyra barn, varit politiskt aktiv och har nu förmånen att företräda Sveriges synskaderörelse.

Men för att det ska vara möjligt för fler, måste samhället finnas där för alla synskadade. För hur vi behandlar de som saknar en funktion som de flesta tar för given, det säger mycket om vilket sorts samhälle vi är.

Next article