Idag lever omkring 68 000 personer med de inflammatoriska tarmsjukdomarna Crohns och ulcerös kolit (förkortas IBD; Inflammatory Bowel Disease). Sjukdomarna är kroniska och medför ofta smärta, trötthet och en sänkt livskvalitet. De kan kraftigt påverka det psykiska måendet, sociala relationer och störa skolgång och förvärvsarbete.
Lyckligtvis får många IBD-patienter en adekvat vård, men samtidigt finns ojämlikheten på området som är påtaglig kopplat både till kön och socioekonomi. Variationen på vårdkvaliteten är också stor mellan sjukvårdsregionerna.
Så får det givetvis inte vara.
Den ojämlika IBD-vården har varit på tapeten under årtionden i Sverige. Många engagerade och kunniga personer från både vårdprofessionen och patientgruppen har varit aktiva för att förändra situationen. Ändå kvarstår ojämlikheterna.
Men idag finns faktiskt ett par verktyg till förfogande som konkret kan minska på ojämlikheterna i vården om de faktiskt används.
2023 fick Sverige ett vårdprogram för de inflammatoriska tarmsjukdomarna Crohns och ulcerös kolit hos vuxna personer. Vårdprogrammet bygger på principen om ”bästa tillgängliga kunskap” (best practice) och har tillkommit genom ett samarbete mellan de främsta mag-/tarmläkarna i landet under ledning av regionernas egen intresseorganisation Sveriges kommuner och regioner (SKR).
Förbundsordförande Mag- och tarmförbundet.
Foto: Albin Biblom
Vårdprogrammet är visserligen inte tvingande, men får sin tyngd på att det bygger på den just nu kända, bästa evidensbaserade vetenskapen om hur IBD ska behandlas. Vårdprogrammet beskriver med andra ord ”en god vård” så som det uttrycks i hälso- och sjukvårdslagens kapitel 5 paragraf 1 och som vården enligt lag är skyldig att erbjuda patienten.
Det andra verktyget är det svenska kvalitetsregistret för IBD (SWIBREG).
Ordet ”kvalitetsregister” orsakar lätt ofrivilliga gäspningar, men dess betydelse för forskning samt mätning och utvärdering av vårdkvalitet är ovärderlig. Genom kvalitetsregistret finns en möjlighet att kontinuerligt utvärdera och jämföra IBD-vården mellan regionerna över hela landet, något som är en förutsättning för att kunna bekämpa ojämlikheter i vården.
Så ekvationen är ganska enkel: Jämför regionerna. Fastställ problemet. Åtgärda problemet genom att använda vårdprogrammet.
Riktigt så enkelt är det givetvis bara i teorin och vi ser redan idag att flera regioner i praktiken är ovilliga att lägga den tid och personalresurs som krävs för att få kvalitetsregistret att fungera. De praktiska hindren är många.
Men en jämlik IBD-vård är alltså inte omöjlig. Det som krävs är att vårdens huvudmän visar vilja och att beslutsfattarna inser att implementering av vårdprogram och kvalitetsregister inte är en kostnad. Det är en investering.
