Varje år drabbas cirka 400 svenskar av aortadissektion, ett allvarligt och potentiellt livshotande medicinskt tillstånd med ett parallellt blodflöde som försvagar aortan. En aortadissektion är ett allvarligt trauma som ofta ger långsiktiga hälsoeffekter. Aortadissektionsföreningen Skandinavien verkar för att alla patienter ska erbjudas individuellt och långsiktigt stöd.
Drygt 20 procent av kvinnorna och 60 procent av männen som drabbas av aortadissektion överlever. Efter en lyckad operation drabbas många patienter av psykisk ohälsa, såsom ångest, depression och posttraumatisk stress. Många erbjuds inget långsiktigt stöd eller uppföljning och riskerar därför långtidssjukskrivning, säger Mona Bouganim, ordförande i Aortadissektionsföreningen Skandinavien.
För att säkerställa att patienter återfår hälsa och kan återgå till arbetslivet är rätt vård och rehabilitering avgörande. En koordinator som kan samordna vårdkontakter och betrakta patienten utifrån ett helhetsperspektiv är en bra början. Många patienter och deras familjer känner sig överväldigade och underinformerade efter en aortadissektion.
Rätt stöd avgörande för livskvaliteten
–Alla som haft en aortadissektion bör informeras om tillståndet och dess eventuella långsiktiga effekter samt erbjudas psykologiskt stöd. Det gäller även anhöriga, som också riskerar att må psykiskt dåligt eller drabbas av oro och stress när en familjemedlem drabbats av ett livshotande tillstånd, säger Mona Bouganim.
Även artärbråck eller aneurysm, vilket innebär att kärlväggen i ett blodkärl försvagas och utvidgas onormalt, kan leda till omfattande och långsiktiga fysiska och psykiska besvär. Det är möjligt att återhämta sig och återfå livskvaliteten efter en aortadissektion, men det är ett allvarligt trauma som kan leda till långvariga sjukskrivningar om patienterna inte får rätt stöd.
–Eftersom aortadissektion är ett ovanligt tillstånd saknas ofta tillräcklig kompetens även i sjukvården. Vi från Aortadissektionsföreningen Skandinavien delar gärna med oss av våra erfarenheter via föreläsningar för vårdpersonal, säger Mona Bouganim.