Samtalen till Kvinnofridslinjen under pandemin vittnar om att många kvinnor har haft en särskilt svår situation. Ökad kontroll och isolering har gjort det ännu svårare än annars att lämna en våldsam relation.
Samtalen till Kvinnofridslinjen, som drivs av Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset, har ökat kraftigt under de senaste åren. År 2021 besvarades cirka 42 500 samtal, eller 116 samtal per dygn. De samtal som kommit in sedan pandemins början vittnar om en ökad ensamhet och isolering.
– I huvudsak har våldet varit sig likt även under pandemin, men personalen på Kvinnofridslinjen berättar också att fler än vanligt har pratat om ökad ensamhet, bristande nätverk och psykisk ohälsa, säger Åsa Witkowski, enhetschef på NCK.
Åsa Witkowski Enhetschef
NCK
I många fall har kvinnorna också blivit ännu mer beroende av förövaren. Kanske har mor- och farföräldrar eller andra varit i riskgrupp och inte kunnat hjälpa till med barnen om kvinnan har blivit sjuk.
– Som våldsutsatt är man redan isolerad och pandemin har gjort att förövaren har kunnat ha ännu större kontroll. Det har varit ännu svårare att lämna relationen, säger Åsa Witkowski.
Samtidigt har omgivningen varit mer observant och en hel del samtal har kommit från anhöriga som vill veta vad man ska göra om man misstänker att någon är utsatt för våld.
– Det viktigaste är att bryta isoleringen, fråga hur det är och visa att man finns där.
Både den som själv är utsatt för våld, anhöriga och personer som möter våldsutsatta i sitt arbete kan ringa till Kvinnofridslinjen 020-50 50 50 för att få råd och stöd.
