Barn & kvinnor drabbades hårt av pandemin – så kan vi lära oss av det

”Covid-19, affects the whole world, rich and poor, all in the same boat” Barnen i Kasensero vid Victoriasjön framför en pjäs för mig om hur pandemin påverkat deras liv. Det är januari 2022 och Ugandas skolor har precis öppnat efter världens längsta stängning, nästan 2 år⁽¹⁾. Men drabbades verkligen fattiga och rika lika hårt?

Inkomst och utbildning har undan-tagslöst störst betydelse för chanserna till ett långt och friskt liv. Enligt Världsbanken har pandemiresponsen raderat årtionden av framsteg och lett till en förödande förlust av humankapital för barn och unga⁽²⁾. I världens låg-och mellaninkomstländer där 3/4 bor, gick nästan 1 miljard barn miste om minst ett helt skolår⁽²⁾.

Andelen 10-åringar som inte förstår grundläggande text har stigit till 70% och de har förlorat en tredjedel av sina språk-och matematikkunskaper jämfört med före pandemin. Dessutom blev 40 miljoner fler unga arbetslösa. I stora länder som Brasilien, Etiopien, Mexiko, Pakistan, Sydafrika och Vietnam var en fjärdedel av de unga varken sysselsatta eller i praktik 2021. Dagens unga riskerar 10-25% lägre livsinkomster, 21 biljoner uteblivna dollar⁽²⁾.

Utbildningsmissen och arbetslösheten

Under covid ökade extrem fattigdom för första gången på 30 år. Idag beräknas 691 miljoner (8,6%) leva på under 25 kr om dagen, signifikant fler än om fattigdomsminskningen fortsatt som före covid⁽³⁾. Världen är nu tillbaka på 2019 års nivå men kriget i Ukraina komplicerar återhämtningen med mat och energiprisinflation, särskilt i låginkomstländer i Afrika⁽²⁾.

FN varnade tidigt i pandemin för effekterna på kvinnor och flickor avseende bl a oönskade graviditeter, utsatthet för våld och mödradödlighet⁽⁴⁾. Preliminära rapporter ger stöd för flera av farhågorna inte minst fler tonårsgraviditeter⁽⁵⁾.

Smittsamma sjukdomar fick fäste

En viktig lärdom är att smittor inte respekterar gränser och att spridningen ökar så fort vi släpper på åtgärder, oavsett sjukdom. Pga av vårt ensidiga fokus på Covid dog tex en halv miljon fler i malaria och tuberkulos 2020-22 ⁽⁶⁾. Miljoner barn räddas varje år genom vaccination mot mässling, difteri, stelkramp och kikhosta⁽⁷⁾, men under pandemin missade uppskattningsvis 67 miljoner barn helt eller delvis detta⁽⁸⁾. Återhämtningen har uteblivit i låginkomstländer och riktade insatser krävs nu för barn som passerat åldern för rutinmässig vaccination.

Kosttillskott, fler undervisningstimmar och effektivare läroplaner behövs på kort sikt⁽⁹⁾. Flickor som fått barn måste lockas tillbaka till skolan, något som bl.a Rwanda, Kenya och Ghana satsar på. Anpassad utbildning, entreprenörskap och arbetsinriktade initiativ kan göra stor skillnad för ungdomar⁽¹⁰⁾. Världsbanken och WHO uppmanar därför höginkomstländer som Sverige att agera mer kraftfullt och öka investeringarna i utbildning, hälsa, forskning och globala institutioner^{(2, 10)}.

”Fattiga och rika, alla sitter vi i samma båt.” Nej, de redan utsatta drabbas alltid värst vid kriser, men det finns faktiskt mycket vi kan göra för att öka återhämtningstakten, minska obalansen, tänka bredare och förbereda oss klokare inför nästa pandemi.