Hon är känd för sitt mod, sin råa ton och skarpa intellekt. Bakom komikern finns en kvinna som samlat sitt mod för att få vara den hon är idag. Mia Skäringer delar med sig av sina erfarenheter kring psykisk ohälsa och hur hon blivit bättre på att lyssna på kroppens signaler.
Mia blev känd med hela svenska folket med tv-karaktärer som Gulletussan och Tabita i Mia och Klara och Anna i Solsidan. Hennes ”No more fucks to give” har älskats av publiken och hyllats i media samt slagit publikrekord och är Mia Skäringers tredje föreställning efter framgångarna med “Dyngkåt och hur helig som helst” och “Avig Maria … och sångerna jag gråtit till”. Mia Skäringer använder sin röst i kampen för att belysa de psykiska problemen i samhället.
Varför allt blev som det blev
Mia berättar att hon haft ganska många problem med ätstörningar och andra former av självskadebeteende beteenden framförallt i tonåren. Inte förrän i vuxen ålder förstod hon hur hon själv hängde ihop psykiskt. Hon fick diagnosen bipolär typ 2 för ett antal år sedan.
Det finns många bidragande orsaker till hur hon har mått och mår bland annat övergrepp och psykisk ohälsa i hennes ursprungsfamilj. Hennes nya bok ”Maria – En kvinnlig komikers dagbok” handlar just om mörkret – men också ljuset. Om hur det bakom en kvinnlig komiker finns alkoholproblem, ensamhet, depressioner och självförakt.
Önskan om synliga sjukdomar
Under perioder i hennes liv har hon varit så trött och psykiskt sliten att hon önskat sig ”fysiskt synliga sjukdomar” för att omgivningen lättare skulle kunna förstå.
– Det är mycket sorgligt. Utbrändhet är ett uppsamlingsnamn som lätt blir missbrukat slarvigt. Det kan handla om så mycket i kombination, säger Mia. Hennes läkare misstänker att hon lider av ME som står för myalgisk encefalomyelit. Myalgi betyder muskelsmärta och encefalomyelit är en inflammation i hjärna och ryggmärg. Det är ingenting som man slarvigt kallar ”att hon gick i väggen igen”. Hon menar att först ska man erkänna för sig själv hur illa det är. Sedan ska man hitta en läkare som förstår, ser och kan hjälpa. Slutligen gäller det att få omgivningen att förstå och sist men inte minst våga släppa taget, vila, läka och ibland designa om sitt liv om det krävs.
Skam och otillräcklighet
Hon vill upplysa andra med utmattningssyndrom om att det är okej att inte orka allt. Mia säger att hon skämdes mycket och kände sig otillräcklig och svag. Att hon även var en dålig mamma, fru och vän. Det jobbigaste och obehagligaste läget är förnekelsen men sedan blir det lättare. Inom henne fanns det en kraft i att våga ge upp, även om hon så skulle gråta ett helt år. Utan stöd från omgivningen och samhället hade det aldrig gått, menar hon. Idag när hon ser tillbaka på sin tid av utbrändhet önskar hon att det hade funnits en större förståelse från arbetsplatser och mer lösningsfokus och respekt. Helt enkelt mer öppenhet och kunskap generellt kring dessa frågor i vårt samhälle.
Lyssna på magkänslan
För att må bra sover, äter och tränar Mia. Hon poängterar vikten av vila. Det är hennes svåraste gren.
– Ja du hör ju, jag kallar vila för en gren som om det också är något man ska prestera, säger Mia. Hon säger fler nej än ja till arbete och lyssnar på magkänslan. Med ett skratt säger hon att hon blivit ganska enformig och tråkig, men att hon måste vara hyfsat sträng och konsekvent med sig själv. Mia säger att andra i en liknande situation ska våga att lyssna inåt.
Du hör signalerna. Låt inte kroppen skrika tills rösten viker sig. Det är precis lika illa att ha ont i själen som någon annanstans.
Det psykiska välmåendet i samhället
Det är viktigt att vi alla för en dialog om att psykisk ohälsa inte är något att skämmas för. Mycket av den psykiska ohälsan som vi ser hos unga hänger ihop. En sådan sak är till exempel tjejer eller kvinnor som blir utsatta för övergrepp och därefter utvecklar kroppsförakt eller ätstörningar. Ofta kan de inte själva koppla händelserna till varandra, menar Mia. Hon förtydligar ” Sätta ord på måendet. Prata. Minska skammen och tystnaden. Ge det ansikten. Svaghet och styrka hänger ihop. Så snurra på människan, belys alla sidor. Låt hen få lov att bli en hel människa. Det är något med att när en kvinna inte orkar, säger ifrån, blir upprörd. Hon får helt andra smeknamn än en man. Men det är en helt annan fråga som vi får fundera mer på avslutar Mia.
