När Lena Eneberg diagnostiserades med kronisk migrän för fyra år sedan förändrades hennes liv fullständigt. Hon har numera migrän i princip varje dag och har tvingats anpassa hela sitt liv utifrån migränsjukdomen. Med rätt medicinering och avlastning från omgivningen känns hennes tillvaro lite lättare.
– Jag tog först kontakt med vårdcentralen men remitterades efter ett halvår vidare till en neurolog som skrev ut olika typer av läkemedel till mig, säger Lena Eneberg.
Kronisk migrän innebär att man har minst 15 huvudvärksdagar per månad, varav minst åtta ska vara migrän. När en migränattack är på gång blir Lena Eneberg ibland lättretlig och på dåligt humör. Därefter kommer migränattacken, som ofta innebär långvarig, intensiv och ihållande smärta som förstärks av alla sinnesintryck såsom ljud, ljus, dofter och rörelse. Då behöver Lena ofta isolera sig i ett mörkt rum under en period. När migränattacken klingat av är hon ofta matt och har en känsla av att vara mörbultad i hela kroppen. För Lenas del har migränen även gett en del kognitiva symtom.
Stöttande man betyder mycket
Även om hon fortfarande påverkas starkt av sin migrän har läkemedlen gjort att hon återfått lite av den livskvalitet hon förlorade när hon diagnostiserades med kronisk migrän, vilket gör jättestor skillnad både för henne och hennes familj.
– Numera är jag konstant känslig för höga ljud, starka dofter och ljus, vilket gör att jag behöver planera min tillvaro utifrån det. Det innebär förstås att det är mycket jag inte kan göra, men jag försöker vara tacksam för det jag har och leva i nuet. Min man är otroligt stöttande och förstående, vilket hjälper mig väldigt mycket, säger hon.
Vänta inte med att söka läkarhjälp
– Mitt råd till andra med migrän är att inte vänta med att kontakta en vårdcentral. Jag vill också rekommendera andra med migrän att söka sig till en neurolog om de upplever att de inte blir lyssnade på eller får rätt hjälp på vårdcentralen, säger Lena Eneberg.
Sedan hon fick kronisk migrän har Lena Eneberg successivt blivit bättre på att acceptera sin sjukdom och de begränsningar den medför. Hennes uppmaning till andra i samma situation är att inte vara alltför hård mot sig själv.
Sträva efter att acceptera dina begränsningar och våga be dina närstående om hjälp och stöd när det behövs. Vi har exempelvis flyttat för att komma närmare min mans föräldrar, vilket underlättade vardagen mycket för mig, säger hon.
