Efter det att pandemin hade konstaterats dröjde det inte länge innan gymnasieskolorna slog igen sina portar. Från mitten av mars fram till vårterminens slut var distansstudier vardag för Sveriges dryga 350 000 gymnasielev. För många, inte minst för unga, var kravet på social distansering och bristande tillgång till lärare och jämnåriga några av de svåraste utmaningarna.
Emma Sorbring
Professor, Högskolan Väst
Foto: Högskolan Väst
Sevtap Gurdal
Universitetslektor, Högskolan Väst
Foto: Högskolan Väst
Sabina Kapetanovic
Projektledare, Universitetslektor, Högskolan Väst
Foto: Högskolan Väst
Birgitta Ander
Universitetslektor, Jönköping University
Foto: Jönköping University
Under våren pratade vi nästan inte alls om ungdomarnas enorma insats eller uppoffringar. Nu vet vi bättre. Flera studier har visat att även om ungdomar inte är den gruppen som hälsomässigt drabbats hårdast av covid-19, drabbas de på ett psykologiskt plan.
Låt oss ta vara på denna kunskap!
För att ta reda på mer om hur pandemin drabbat ungdomar har intensiv forskning genomförts i hela världen, bland annat av en forskargrupp på Högskolan Väst och Jönköping University. Studien genomfördes bland 1700 15-19 åringar från hela Sverige under juni 2020. I studien medverkade lika många tjejer som killar och drygt 80 % av dessa hade distansstudier under vårterminen.
Resultat visar att övervägande del av ungdomarna anpassade sig till myndigheternas riktlinjer om social distansering och en följd av detta var att de träffade sina kompisar (IRL) mer sällan och istället spenderade mer tid i hemmet. För vissa ungdomar har tiden med familjen upplevts som positivt, medan för andra har det inneburit ökade konflikter. Ungdomarna upplevde att även om de hade mer tid över att göra sådant som de annars inte hann med, så hade de mindre kontroll över sin vardag och svårigheter med skolarbetet. De sov sämre, kände sig mer ensamma, mer ledsna, mer stressade och upplevde en ökad ångest.
Negativa förändringar rapporterades i högre utsträckning av tjejer och av ungdomar som har haft distansutbildning.
Distansundervisning samt inställda fritidsaktiviteter har inneburit att ungdomar inte längre har tillgång till arenor som utöver kunskapsutveckling erbjudit social interaktion och stabilitet. Ungdomstiden är en period i livet då man vanligtvis umgås med jämnåriga och på det sättet utvecklar sin egen identitet. Familjen är fortfarande viktig, men för de som inte har stöttande föräldrar utgör skola, vänner och organiserade fritidsaktiviteter viktiga skyddsfaktorer för hälsa och välbefinnande.
I skrivande stund står vi inför en liknande situation som under våren. Det är viktigt att vi förstår vilka förutsättningar och behov ungdomar har, och denna gång, agerar utifrån vårens lärdomar. Ungdomar behöver sina föräldrar och sina lärare. De behöver sina kompisar. Och de behöver känna att deras framtidsplaner går att förverkliga.
Vi måste lyssna på våra ungdomar och utifrån deras perspektiv försöka förstå vad det innebär för dem att kompisar finns på distans och att aktiviteter månad efter månad ställs in.
