Det är snart 30 år sedan Elisabeth donerade en njure till sin vän Lars. Första njurdonationen mellan vänner i Sverige. För Elisabeth var det en självklarhet att hjälpa sin vän.
Det finns idag tusentals personer i Sverge som lever med njursvikt och många av dem väntar på en transplantation. Genom att bli levandedonator kan man ge någon en andra chans. Det handlar inte bara om att ge bort ett organ – det handlar om att ge bort livskvalitet, framtidstro och möjligheten till ett friskare liv.
Den första vändonationen av njure i Sverige genomfördes 1996, då Elisabeth Sjögren donerade en njure till sin vän Lars Stenström.
– Lars och hans fru har under många år varit vänner till familjen. Efter några års bekantskap blev Lars njursjuk med förhöjda kreatinvärden. Förloppet gick till en början ganska långsamt men efter några år blev han snabbt sämre, säger Elisabeth.
Kändes som en självklarhet
Innan Lars började bli sämre hade Elisabeth sagt att om du blir dålig så får du en njure av mig. När situationen blev akut och njurdonationen blev aktuell så var det ett praktiskt beslut.
– Att donera min njure till Lars kändes som en självklarhet. Jag hade två njurar och han hade ingen som fungerade. Men det tog ett tag innan jag blev godkänd som donator, berättar Elisabeth.
Vändonation var något nytt och till en början undrande läkaren om det fanns någon dold agenda till donationen, men efter flera samtal konstaterade han att ”ni verkar vara vanligt hyggligt folk”.
–Jag genomgick många undersökningar för att säkerställa att jag var tillräckligt frisk och skulle klara av operationen och kunna leva som vanligt med bara en njure. Att jag sen många år hade ett donationskort tror jag också bidrog, förklarar Elisabeth.
Elisabeth ansågs vara vi god hälsa och blev godkänd som donator.
– Vid första försöket så blev det sjuksköterskestrejk innan vi hann komma till Uppsala. Vid andra försöket hade jag helgen innan haft maginfluensa. Vi åkte till Uppsala men blev hemskickade på kvällen då läkarna efter samråd ansåg att det kunde vara farligt för Lars. På tredje försöket blev det av, berättar Elisabeth.
Kunde leva ett vanligt liv
Operationen gick bra och det blev inga komplikationer efteråt. Vid undersökningen visade det sig också att Elisabeth och Lars vävnadsmässigt var lika som syskon. Efter transplantationen sa läkarna att njuren skulle hålla i 8–12 år, men det blev betydligt längre än så.
– Njuren höll i hela 25 år. Nu går Lars på dialys igen 3 dagar i veckan. Dagarna för dialys är påfrestande men de övriga 4 dagarna mår han oftast bra. Njurdonationen gjorde det möjligt för Lars att arbeta och leva ett vanligt liv under många år, vilket vi båda är oerhört glada över, avslutar Elisabeth.
