Först när Hasse råkade ut för en allvarlig fallskada sa kommunen slutligen ja. Då hade han och hans hustru Gunilla under lång tid kämpat för att få plats på ett äldreboende. Hasse led av en neurologisk sjukdom, satt i rullstol, kunde inte tala. Hans hustru hade knappt ledsyn och gick långsamt med rullator på grund av sin Parkinsondiagnos.
Om detta rapporterade Göteborgsposten i somras. Och det finns många Hasse och Gunilla i Sverige idag. Tusentals svenskar får varje år nej när de ansöker om en plats på ett boende. Det skapar otrygghet för äldre och kan leda till en ohållbar situation för anhöriga, som tvingas försöka kompensera för den uteblivna omsorgen. Men inte ens när den äldre fått ett biståndsbeslut är det säkert att det blir någon flytt. Ett biståndsbeslut ska enligt lag verkställas skyndsamt. Dröjer det längre än tre månader ska kommunen rapportera förseningen till Inspektionen för vård och omsorg (IVO).
Av IVO:s årsrapport framgår att närmare 6000 äldre fick vänta för länge på ett äldreboende under 2023. Annan statistik visar att väntetiden skiljer mycket mellan kommuner. Från ett fåtal dagar till i snitt till över 300 dagar. Med tanke på att medianvistelsetiden på ett äldreboende är omkring två år idag är 300 dagar en orimligt lång väntan. Det är knappast den värdiga omsorg vi förutsätter att vi ska få på ålderns höst.
IVO-statistiken visar även att den fördröjda verkställigheten oftast beror på att kommunen inte har tillräckligt många platser på sina boenden. Uppenbart behövs bättre planering i många av landets kommuner.
Tyvärr har individen inte mycket att sätta emot när kommunen inte fullgör sin skyldighet. IVO kan begära ut en särskild avgift om väntan är oskäligt lång. Men avgiften är ofta så låg, jämfört med kostnaden för själva placeringen, att kommunen sparar pengar på att vänta. Och när kommunens omsorg brister landar ansvaret på de anhöriga. Det vore betydligt bättre om de äldre i stället hade rätt att vända sig till ett boende som kan erbjuda plats. Sverige behöver en äldreboendegaranti.
Vårdföretagarnas prognoser visar att bristen på äldreboendeplatser riskerar att bli än värre framöver. Vi bygger inte tillräckligt, givet hur många äldre vi kommer att bli. Att bygga ett äldreboende kräver framförhållning. Agerar vi inte idag byggs en omsorgssskuld upp för framtiden. Då kommer ännu fler äldre, likt Hasse och Gunilla, få vänta för länge på den efterlängtade trygghet som ett äldreboende kan ge.
