Många samhällsaktörer arbetar aktivt för att inkludera fler barn och unga i sina verksamheter. Men för att så många som möjligt ska kunna ta del av de insatser som görs behöver vi utgå från olika behov. Barn och unga med funktionsnedsättning får idag inte samma möjligheter till delaktighet i samhället som andra barn och behöver därför i större utsträckning finnas med i de sammanhang där samhällsaktörer lyssnar på barn och unga.
Sämre hälsa och levnadsvillkor
Att ge varje barn och ungdom goda förutsättningar att kunna utvecklas på bästa möjliga sätt är en av samhällets viktigaste uppgifter. Barn är självständiga individer med egna rättigheter och behov, men de har också olika bakgrund och förutsättningar som påverkar deras möjligheter i livet.
Barn och unga med funktionsnedsättning har inom många samhällsområden sämre levnadsvillkor jämfört med barn och unga utan funktionsnedsättning. Vi ser också att det på många områden saknas kunskap om dessa barns förutsättningar och behov. Det saknas även statistik och annan data där det framgår vad barn och unga med funktionsnedsättning tycker och hur de påverkas i olika situationer.
Barn i Sverige har i allmänhet en god hälsa. Däremot ser man en oroande utveckling när det gäller barns och ungas psykiska hälsa. Sedan mitten av 1980-talet visar utvecklingen att allt fler barn och unga uppger att de mår dåligt. Flickor mår sämre än pojkar och barn och unga med funktionsnedsättning mår sämre än barn och unga utan funktionsnedsättning.
–Vi ser även att detta speglar skillnader i tankar på suicid. Unga och unga vuxna med funktionsnedsättning uppger i högre grad att de någon gång haft självmordstankar jämfört med unga utan funktionsnedsättning. Hela 17 procent jämfört med 3,7 procent. Det finns helt klart en stor psykisk ohälsa bland de här unga, säger Maria Melin.
Maria Melin
Processamordnare, Myndigheten för Delaktighet
Foto: Anders G Warne
Barn och unga med funktions-nedsättning löper också större risk att utsättas för alla typer av våld och övergrepp. Bland elever i årskurs nio i grundskolan och årskurs två i gymnasiet uppger mer än dubbelt så många med funktionsnedsättning att de har blivit utsatta för psykisk misshandel jämfört med de utan funktionsnedsättning. Det är även fler som uppger att de blivit utsatta för fysisk misshandel samt att de upplevt eller bevittnat våld mellan föräldrarna. Även på nätet är barn och unga med funktionsnedsättning överrepresenterade i att råka illa ut på olika sätt.
–Alla barn och unga har samma rätt till en trygg uppväxt, med en god hälsa och förstås, fri från våld. Men för att kunna uppnå det behöver vi en mångfald av lösningar på de hinder som finns. Vi samhällsaktörer måste fråga oss själva – hur kommer den här insatsen eller beslutet att påverka olika barn och unga på olika sätt? Och hur kan vi hantera olikheterna så att det blir bra för alla?
Alla barns erfarenheter är viktiga
Alla samhällsaktörer som arbetar med barns och ungas hälsa behöver ta höjd för att barn och unga har olika förutsättningar och behov. Annars kan det leda till att åtgärder och insatser bara utformas efter vissa barns behov och kan leda till att andra barn inte kan ta del av vissa insatser.
–Det handlar först och främst om att se till att funktionsnedsättning inkluderas i breda undersökningar och generella initiativ riktade till alla barn och unga.
Men det behövs också fördjupnings-studier och undersökningar som är specifikt riktade mot barn och unga med funktionsnedsättning. Barn och unga med funktionsnedsättning behöver dessutom få vara representerade i de sammanhang där barn får komma till tals.
–Barn och unga är experter på sitt eget liv och på att vara just barn och unga. Det är bara barn med en funktionsnedsättning som vet hur det är att vara barn och leva med en funktionsnedsättning idag. Deras röster och åsikter är viktiga för att skapa trygga och bra samhällen för de som växer upp. Det finns ett stort behov hos alla barn att kunna vara med och påverka de beslut som har en stor inverkan på deras egen livssituation, avslutar Maria Melin.
