Det är många barn som mår dåligt och den vanligaste orsaken till att barn kontaktar Bris är deras psykiska hälsa. Nu krävs både förebyggande och främjande arbete och en mer tillgänglig vård för att främja barns psykiska hälsa.
Den psykiska ohälsan bland barn och unga är utbredd, och det märker vi tydligt i Bris stödlinje. Under förra året hade Bris mer än 41 000 kurativa samtal med barn. I hälften av samtalen var psykisk ohälsa anledningen till att barnet kontaktade Bris, och vart tionde samtal handlade om tankar om att inte orka leva.
Nu behöver vi åtgärder!
Orsakerna till att barn mår dåligt är olika, komplexa och tar sig olika uttryck. Samhällets uppbyggnad med stora skillnader i barns uppväxtvillkor, tidiga prestationskrav både inom skolan och på fritiden, samt sociala medier som tydligt speglar skillnaden mellan de som har och inte har, bidrar på olika sätt till barns psykiska ohälsa. Det krävs nu åtgärder. Åtgärder där flera av samhällets aktörer samverkar och där barn blir delaktiga i arbetet med att hitta lösningarna. Det krävs också att vi både fokuserar på det förebyggande arbetet för att främja psykisk hälsa och på vården av den psykiska ohälsan.
Magnus Jägerskog
Generalsekreterare, BRIS
Foto: Fredrik Hjerling
Därför har skolan en viktig roll
Under uppväxten kommer ett barn ha tillbringat ungefär 20 000 timmar i skolan. Därför kan man inte förbise skolans roll. För vissa barn bidrar dock skolan till en onödig stress och press, andra barn saknar nödvändigt stöd i undervisningen. Bris ser att det finns behov av förbättrade förutsättningar för elevhälsan. Det eftersom den inte alltid klarar av att möta de behov som finns. En välfungerande skola och elevhälsa ger barn en trygg och hälsosam miljö. Där barn får möjlighet att växa och må så bra som möjligt.
Öka barnens fysisk aktivitet
En annan viktig del av arbetet för psykisk hälsa är att främja fysisk aktivitet för barn och unga. En Sifo-undersökning som Bris gjorde 2020 visade att 1 av 3 unga uppger att de vill röra på sig mer. Men trenden går åt fel håll och barn rör sig mindre. Barnets möjligheter till fysisk aktivitet är till stor del beroende av tillgänglighet. Det handlar inte bara om föräldrars ekonomiska förutsättningar att kunna betala för olika fritidsaktiviteter. Utan även rörelse som sker i offentliga miljöer. För att främja fysisk aktivitet för barn krävs även mer tid för fri rörelse och fler trygga, tillgängliga och stimulerande miljöer där barn kan röra på sig.
Slutligen måste man erbjuda barn med mer allvarlig psykisk ohälsa en bättre och mer tillgänglig vård. Samt att vårdkedjan måste hålla ihop. För barn som mår dåligt är de långa kötiderna och slussandet runt bland olika delar av vården ett stort problem. Barn måste bli delaktiga och få förståelse för sin egen vård. Framförallt kan inte barns rätt till vård skilja sig mellan olika delar av Sverige samt mellan olika barn. På sättet som det gör idag.
